Händelserik kväll minsann.
Våran plan var att köra i "guppen" på guldkusten, men ett stackars litet rådjur bestämde sig att stå mitt i en glashal kurva och spana. Celia gör allt för att hinna stanna men då det inte funkade så tvingades vi väja. Då verkade både djuret och bilen bestämma sig för att nästa destination var skogen. Bilen gled 2 meter mer i ett väldigt snötäckt dike och in i en stackars stolpe som inte längre är vad den en gång var. Sen försökte vi oss på att ta oss ut ur den insnöade bilen och efter några försök så lyckades vi. Vi skådade en bucklan som var hjärtskärande, vi kollade mot vägen och bara av synen så ramlade man då det var så halt. Sedan kommer det en bil mot oss och för att varna denna förare så kastade vi med benen utanför bilen, viftade och småskrek. Sen kom en traktor som själv knappt fick fäste på denna såkallade skridskobana och hjälpte oss tillslut upp. Bucklan vi tidigare trott var gigantisk visade sig vara mindre farligt och vi tog oss smärtfritt hem. Trots endel huvudvärk av all spänning som denna händelse orsakat.